Året är 1985 och vintern har just börjat. På denna parkering, i början på december, utspelar sig slutakten på det drama som började en månad tidigare med ett utpressningsbrev riktat mot SJ.
Utpressaren krävde en summa av fyra miljoner kronor för att inte detonera sprängladdningar på SJ's stambanor. Kontakt mellan SJ (i själva verket polisen) och utpressaren skedde genom telefonsvararmeddelanden, personliga annonser i DN samt genom terrängbrevlådor.
Efter att en riktig sprängladdning (som skulle följas av flera) placerats ut på södergående spår söder om Katrineholm och varit mycket nära att detonera får detta fall högsta prioritet.
Efter en del turer fortsätter katt och råtta-leken med ett överlämningsförsök av lösensumman i slutet av november i gränstrakterna mellan Härjedalen och Jämtland. Denna gång hindras överlämnandet dock av ett snöoväder och ett trasslat band i en telefonsvarare.
Nästa överlämningsförsök började med ett telefonsvararmeddelande och ett meddelande i en broschyrlåda vid Ringarums värdshus. Meddelandet vid Ringarum löd: "Fortsätt E 66 söderut. 50 km. 35 min. En parkering på V-sida. Bergvägg på H-sida. Öppna mittersta soptunnan. Meddelandet hänger i ett snöre i mittersta soptunnan. Vänd omgående mot Stockholm. Följ instruktion i kuväret." (Not: E 22 hette E 66 vid denna tid och sista ordet var felstavat.)
I mittersta soptunnan hängde nu, i en tråd, ett brev med uppmaning att lösensumman skulle placeras i denna tunna och var nästa sprängladdning kunde hittas och desarmeras. Polisens spanare fanns snabbt på plats uppe på berget på andra sidan vägen och den 2'e december kl 22:20 placerades fyra miljoner kronor i den mittersta soptunnan.
Tiden gick nu långsamt och de trötta och frusna spanarna fick på morgonen dagen efter order om att avbryta operationen klockan nio om inget hänt innan dess. Vid niotiden kör en vit Toyotajeep med en ensam man in på parkeringen. Mannen kliver ur och går fram till den mittersta soptunnan. Han ser sig om, öppnar locket och lyfter snabbt ur en penningsäck, varpå han kastar in den i bilen och sticker från parkeringen med en rivstart. Efter en stunds spaningsinsats grips till slut mannen på vägen mot Västervik.
Mannen dömdes senare vid Stockholms tingsrätt till 6 års fängelse för utpressning, försök till allmänfarlig ödeläggelse samt förberedelse till allmänfarlig ödeläggelse. Anledningen till utpressningen hade varit att bli ekonomiskt oberoende och att på så sätt försöka vinna en uppvaktad kvinnas kärlek...
Hela historien finns beskriven i "Nordisk kriminalkrönika 1989" utgiven av Nordiska Polisidrottsförbundet.
Idag saknar parkeringen de omtalade soptunnorna och cachen är placerad något på sidan av parkeringen. Behållaren är mindre än en vanlig micro, ta med egen penna!